Mocambique, här kan man va!

Oj oj oj vad ska vi börja med att berätta! Inget annat än äventyr har vi hunnit med denna långhelg.

Fredag förmiddag åkte vi mot Nelspruit för att hämta våra visum på den avtalade tiden 12. Vi tåg en långfärdsbuss mot Maputo, en resa skulle ta 4 men tog ist 7 timmar, men det är sånt man får vänja sig vid när man reser i Afrika.
Första dagen var det 40˚C och sol, kan ju erkänna att vi förstår hur räkorna känner sig när de blir kokta. Det var inte mkt som blev som vi hade förväntat oss, allt vi hade hört om Moçambique var att de var såå fina sandstränder. Men Maputo var ju inte stället med fina stränder utan en storstad med skitiga stränder. Lite uppgivna gick vi längst vägen och fick då tipps från en kille på gatan om att åka med en minibuss tillbaka där vi kom ifrån, bort från staden, för där hitta finare stränder. Vi litade på honom och trängde in oss i en minibuss. Minibussarna var alltid så fulla, dom som kommer på sist får stå i öppningen och hänga över de andra som satt. Ganska lustigt att alla här finner sig i att man kan åka lokaltrafik på detta sätt. Men det är klart att vi också ska göra som dom! Värmen gassade och efter några minuters promenad slängde vi oss i vattnet efter att vi äntligen hade hittat en fin strand. Mkt finare än vad vi hade vågats hoppas på till och med! Det kom förbi en kille, han var ganska högljudd, vi tror han bad till fiskguden. Till råga på allt förstår vi inte vad någon säger i detta land eftersom alla pratar portugisiska.

Vi han också med att se deras berömda fiskmarknad, denna minibussturen fick jag (Amanda) offra mig och stå upp i dörröppningen och fläkta rumpan. Living like lokals!
På marknaden fick vi gå igenom en gång av olika stånd med fisk, kräftor, hummer, bläckfisk, snäckor, krabbor.. jaja ni fattar saker man kan äta från havet. Det luktade värre än Matildas armhålor! Alltså inte gott! Vi åt en smaskig krabba och deras lokal fisk. Mums mums! Under tiden vi väntade på maten kom det fram en kille och frågade om jag ville byta min keps mot något i hans affär. Jag kunde ju inte säga nej, så vipps nu hänger det en afrikansk trämask på väggen hemma! Killarna i affären bjöd oss på öl och även kokta musslor eller snäckor såg de mer ut som. Väldigt gott det med! Och Väldigt generösa killar som ville visa upp Moçambique från sin bästa sida! Vi vill sammanfatta denna hel med ”Bad decisions make good stories”

Vi tänker på er där hemma! Hoppas ni inte saknar oss för mkt!


Kommentarer
Ulla Andersson säger:

Jag följer bloggen o tycker det är askul. Skulle hemskt gärna vilja vara med Er.Ni hinner med mycket!Var lite försiktiga bara. Vi längtar efter Er! Många kramar!!

2013-10-19 | 11:29:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback